Höstleda

Jag vill inte gärna erkänna det, gillar egentligen hösten. Men leda och tristess griper tag så snabbt och hårt som aldrig annars. Upplyftande omständigheter har svårt att lyfta upp när allt är segt, stilla, trögt, tungt, lugnt, grått och långsamt. Men jag ger mig inte, nu är det fylla almanacka som gäller. Bra eller inte, det kvittar, det är en lösning.

Och nej, inte är det särskilt synd om mig, så det kan jag inte skylla på. Rycka upp sig fröken Hultengren!